Förnumstighet är jag

Jag lägger min smärta över din middag
Tvingar dig att äta bit för bit
I min hals stockar sig skulden

En dag är du inte längre hungrig
Nej tack säger du
Inte argt
Bara stilla

Det är då det händer

Hon vrider sig ur mitt grepp
Kopplet lossnar

Jag krossar min vrede mot din hårda tallrikskant
Landar utspridd i hundratals fragment

Du gråter och dina tårar landar på min hud
Jag har glömt hur kyla känns

- Jag vill att du rör mig, säger du
- Jag vågar inte

Det är som änglar
Ljuset som letar sig mot fönstret
Speglar sig i höstens regn

- Tiden finns inte, säger jag och du ler dystert
- Jag ska hjälpa dig upp, säger du

Sen sitter vi där i vår vardag
Ett ljus är tänt
Din hand söker försiktigt min
Det är som det var och så ska det bli

Förnumstighet är jag