Och Suki Waterhouse målar akvarellvingar i natten  

Himmelen som viker ut sej

Sömlöst        sviket            svart

 ränderna är gråtna utav rosa

Så drar jag Fingrarna

längst rutans blöta

 förgrenar tiden och minnena    

 röda ljus på vilsna varelser

 åker bort           åker  hem       

far åt

h      e        l         v         e         t        e    !

Som pressade ner

är känslorna        tankarna         gaspedalen

 Framför oss är alla ljusen

far for , mor svor

till månen vandrar bror

så svävar vi             som tystnad siden

Och berättade jag?

att ur andetagens dimma föds keruber

och Strök jag ditt hår och sa

Att jag kommer alltid  vara rädd,

Så kommer det få vara

Och Månen lyser så tyst och kall inatt

Bara en sekund ifrån             där flyger vi

du högt                jag lågt

Mitt andra namn

är  Svala