Vid grändsol och sval asfalt.
In bakom allt.
Kramar en katt en döende knarkare.

Klottren bränner utan puls.

Jag går förbi utan att veta.

Solen fingrar blind på oss med sin värme.

Den har sitt öppna fönster mot oändligheten.

Pundaren dör och katten tar sig
en jamare av morgonfuktig rännsten.

Den sätter sig med den kommande kometen
i sina ögon.

Ser vår undergång utan att resa ragg.

Det blir rött ljus i universums största
korsning när det minsta stoftet ska
över till andra sidan.