Det som fanns
bakom glasburen
en trasig gestalt
ett tomt skal
men framför sig
hon såg
minnena
av sig själv
gråtandes
tyst
hon lovade
sig själv
aldrig mer
aldrig mer
galler av is
ska stoppa henne
att börja
leva
men när hon såg
sig själv
i spegeln
var det redan
försent
kolibrins
sista
andetag
var redan
ett utspritt regn
av diamanter.