Trädet
1:a Boken i Serien Sagan om Beatrice

År 2420 efter Kristus Återkomst
Början på den nionde människocykeln.

Det var en gång ett frö som lämnade sin skapares hand. Fröet föll genom rymden in till Coronas öga, där det fann livets bana. Som ett löv i en virvelvind dansade det genom mörkrets tid. Länge skulle man tro att con-con var skaparens öga och länge skulle det också vara så, fram till den dagen då människan förstod att ett öga aldrig flödar av ljus utan av mörker. Den mörka materien bygger universum och inget kan uppstå utan den. Den utgör grunden för tingen.

Då tre evigheter passerat skapade skaparen människoherden som med sina tankar lät avbilda sig själv till den första människan.
Människoherden var en del skapartanke av liv och en del icke-tanke av död. Ljus och mörker,materia och antimateria.

Trädet

År 2400 efter Kristus återkomst, vid delen av universum, Corona.

På planeten, som senare skulle komma att kallas Loman, fann livet sig först i ett träd. Trädet, som gav livskraft till tingen, var ett Krikonträd och det hade överlevt is, vind, värme och universums kosmiska vågor genom årtusenden. Det var det första livet på Loman och livskraften från detta träd skulle ge liv åt hela planeten. Skapelsemyten berättade att trädet fått sin livskraft från en tår av skaparen då han fann sin skapelse ofullbordad.

Vid roten av det stora Berget Ikas började tiden för den 9:e människocykeln genom Herdens tankar. Alltet började vakna med träden, haven och vindarna. Herden var trött, han hade tänkt igenom åtta människocyklar och nu på den nionde var han så trött att han överlät sina tankar till livet självt och föll därefter ner i en djup sömn som ingen kunde väcka honom ifrån.

Intill herden på en grön och vitblommig krikonkvist satt en fjäril. En fjäril med vingar grå och sköra som aska. Det var JIJA, herdens följeslagare sedan långt tillbaka i tiden från tidernas begynnelse vid den första människocykelns början.

En gång hade JIJA känt sig så stor och stark att hon försökt att nå solen, men då brände hon sina vingar så svarta, sköra och askgrå att hon aldrig försökte att nå solen, con-con igen. Sedan den dagen var JIJA bunden till livet på planeten Loman. Och sedan den dagen hade hon insett att hon levde på skaparens bästa plats. Den plats där det biologiska livet hade sin början.


2420 e.kr.Återkomst
Början på den nionde människocykeln

Åtta gånger hade skaparen tagit människan till sig för att råda henne om den rätta läran. Om hur hon skulle förhålla sig till sig själv och allt levande omkring sig. Varje gång människan kom till skaparen lät han ge henne mer av den gudomliga ödmjukheten och den fullkomlighet som skaparen bar i sitt hjärta. Alltmer förstod människan och allt närmare det gudomliga kom hon. Men hon skulle inte få komma för nära.

För liksom en fjärils vingar som kommer för nära solen och brinner upp så skulle även människans psyke göra om hon kom för nära gud. Därför skulle endast Gud besitta den stora allsmäktighet som endast och enbart endast, gudarna kan besitta.
Människan förstod i sitt hjärta hur hon skulle leva, men använde i stället sin övertygelse till att utöva makt mot andra människor och mot- ja, mot allt levande på planeten Loman.

I den nionde människocykeln började människans fullkomliga verklighet ta form, och ju mer den lät sig blomma ut,ja till desto djupare sömn föll Herden in i sin sömn vid Livsträdets rot.
För Herden, som sov vid det gamla Krikonträdet intill berget Ikas,var dennes tankar nu ett med de drömmar som tog honom till en ny dimension och lämnade samtidigt människan bakom sig.

Så länge hade nu den trötte Herden sovit att han växt fast med sin rygg mot trädet och dess rötter. Och inte förrän den dag som Rimitrice Rike skulle uppstå, inte förrän då skulle Herden vakna upp ur sin djupa sömn och glädjas av sanningens ljus och de friska bäckarnas nya flöden. Det skulle bli ett ungt par vid namn Rim och Beatrice som en dag skulle mötas vid det vita bergets fot, för att sedan aldrig i denna saga mer skiljas åt. Och det skulle bli en gammal mans uppgift att genom jordeliga prövningar föra de två samman. Och den gamle mannen som var en son av det gamla släktet, Jarmodastammen, var Jaramald, Jaramald från slättlandet.

Krikonträdet
Krikonträdet som växte i Norra Lancala vid roten av berget Ikas var planetens livskälla. Genom att välja ”trädets väg” skulle människan komma tillbaka till sitt ursprung. Trädets väg var en urgammal kunskap som enligt legenden kom från Herdens första tankar.

Jaramald som tillhörde folket som kom från de stora slätterna var familjär med läran. De hade levt som Nomader och flyttat från plats till plats i årtusenden. Folket från slättlandet skulle bära med sig kunskapen om trädets väg och en dag så skulle den unga sonen Rim få ta del av den från Mästaren Jaramald vid hans stuga på Norrberget.

Rim skulle bli lärling hos Jaramald och han var beredd att lära Rim om allt som han kände till om Lancala.

Först då kunde Rimitrice Rike bli verklighet och den eviga freden skulle infinna sig i varje levande varelse.

Vid Kristus återkomst lät skaparen upplyfta många människor till det plan där alla tankar de tänkte förverkligas. På detta plan finns ingen mörk materia, bara en fullkomlig verklighet.
Ett plan där människan förbereds inför den oändliga färden i ljus.

JIJA
JIJA som lång tid försökt väcka Herden ur den djupa sömnen gav till slut upp och lämnade sin herre. Bort flög hon, över Lancalas slättland, över öken och över berg - för att en dag återvända, då till den gamle och mycket vise, Jaramald vid Norrberget.









Jaramalds möte med JIJA år 2400 e.Kr.åk.
Ur: Trädet

När nomaderna kom till Lancala

En ny morgon vaknade med solens första strålar som letade sig fram bland Norrbergets tysta trädstammar.
Den fuktiga luften i Lapánskogen låg ännu kvar och dimman nere på Månljussjön låg tät som en brudslöja.

Jarmoda, den äldste i normadstammen som brukade berätta skapelsemyter kring lägerelden om kvällarna, satt försjunken i tankar på en sten en bit bort från det lilla nomadlägret. Han skulle ta Jaramald till sig och berätta vad för uppgift som väntade den unge Jaramald.

Jarmoda var gammal och vis, han hade en gång talat med självaste skaparen. Och skaparen hade talat om ett berg i Lancala som var så högt att det sträckte sig upp till en av Planetens månar, monmon. Berget kallades Ikas. Det var girigheten och skuldens berg. Ett berg av människosläktets skapelse.

Vid bergets fot satt Herden som enligt skaparen var människors tankars ursprung. Så berättades denna skapelsemyt om hur människorna kom till. Myten gick från människa till människa från den äldre generationen till den yngre kring mörka kvällarnas sprakande eldar.


7650 e.Kr.Åk
Nu hade Jarmoda tagit Jaramald till sig och de satt och talade medan solen långsamt steg över det lilla lägret.

\" Jaramald du är den äldste i stammen då jag går bort med livets fjäril Jija. Det betyder att du skall råda över stammen som jag har gjort under många år.

Vår Nomadstam skall, när jag reser bort, flytta upp till norra berget, just invid det nakna berget. Där skall ni börja odla marken och där skall ni bosätta er. Ni ska leva på fisk i från Månljussjön och på frukt från träd och rovor från jorden.

Söder om berget som sluttar ner mot det land som ni skall döpa Lancala växer det olivträd. Dessa olivträd är heliga. Det är olivträd som kommer från det stora ursprungets träd,IKAS.
Du skall under en längre tid samla dessa frukter och torka dem. Lyssna nog nu, Jaramald, för det här är ditt öde. Detta är Herdens vilja som skall rädda folket från en kommande kungs onda gärningar.
Då tiden är kommen skall du lägga de torkade oliverna tillsammans med vatten från Månljussjön och sen...
\"Ja sen vad då\"
sa Jaramald.

Du skall söka efter en kvinna på Loman, hennes ögon kommer att tala om för dig att hon är den rätta kvinnan. Hon har stjärnors ljus i sina ögon men hennes hjärta är mörkt som grottorna vid berget Ikas.

Hennes mörka hjärta grundar sig på frånvaro av den sanna kärlek som bara kan uppstå mellan verkligt förälskade. Det är med hjälp av henne som du kommer att kunna tillreda den rätta drycken. En dryck som du skall låta hälla tillbaka i Månljussjön, sen kommer allt att genomsyra Lancala genom bäck och flod…

Men glöm inte. Ett förälskat par måste dricka drycken först.
Jag kommer att vara med dig genom JIJA, frukta inte din uppgift. Du är den utvalde att rädda den nionde människo- cykeln\`...

Jaramald förstod sin uppgift och med en nickande gest bekräftade han att han förstått vad Jarmoda hade sagt och sedan svarde han:

\"Hur och var finner jag kvinnan?\"

\"Sök inte och du skall finna\" sa Jarmoda medan han såg ut över den enorma slätten där de i århundraden vandrat i dagar och nätter med stjärnorna som följeslagare.

En sak till Jaramlad, sa Jarmoda
Du skall få två söner som du skall döpa Rode och Heldo. Låt dem gå sina vägar för en av dem kommer att gå skaparens väg, men vem av dem som gör det kommer endast framtiden utvisa.

Gå nu och tänk inte mer på din uppgift, för den har redan nått ditt hjärta.


Så hade den vise Jarmoda talat färdigt med Jaramald och dagen därefter gick den gamle mannen bort.

Stammen lät bränna hans kropp som enligt seden skulle bli aska likt JIJA:s vingar.

Tredje dagen efter att stammen bränt Jarmodas kropp, anlände JIJA till Jaramald för att bli hans följeslagare.

Jaramald hade gått till den lilla oasen där det fanns en djup skreva med vatten. Genom att se hur högt vattnet stod i berg skrevan så kunde Nomaderna avgöra om det fanns tillräckligt med vatten för att vandra ut på slätten. Då Jaramald försökte se var vattenståndet stod upptäckte han att det var så lågt att de aldrig skulle klara en tid på slätten igen.
Han förstod att tiden redan var kommen för stammen att gå upp i bergen, för att det inte fanns tillräckligt med vatten för varken djuren eller för folket.

Jaramald tittade upp från den djupa skrevan och på en stor vit bladväxt intill honom satt en fjäril. Han kände genast igen fjärilen som Jarmoda undervisat honom om. Att enbart en mästare äger förmågan att se JIJA, och att vingarna är gråa som askan av en bränd kropp. Och att JIJA var en tresjälsvarelse.
Jimbo- de döda männens själ- i form av en hund, Jabona-de döda kvinnornas själ- i form av en kattuggla och Jilbo- de döda barnens själ- i form av en åsna.
Då kristus i den 8:e människocyklen red genom Nasaret var det på JIJA- som Jilbo- i form av Åsnan, ett barns själ.

Mycket kärlek strålade kring barngestalt själen Jilbo. Han var skaparens närmaste tanke. Och allting kring honom tycktes bära ett ljus av lycksalighet. Till mig hör barnen! Hade Jesus sagt. Jilbo var något man i 8:e människocyklen kallade för helgon.


Nu talade Jimbo med Jaramald och sa att tiden var kommen att flytta upp i bergen.
Därefter förvandlades Jimbo till kattugglan Jabona och Jaramalds mor från de döda talade till honom.
Jaramald, det är dags nu! sa hans mor

Jag är stolt över att du har blivit en god och viljestark människa. Du kommer bli en stor man i Lancala. Men jag vill upplysa dig om Marak, Marak Kamarkasia, en kall och uträknande kvinna från Djävulsbergen som kommer att äkta en av dina söner. Hennes röst är sval och hennes blickar kan förstelna en människa. Hon är en dyrkare av svart magi, och medlem av den svarta sekten, Thonz-zoom.
Förvisa henne inte, därför att, som dagen behöver natten, behöver Lancala den mörka sidan från Djävulsbergen - en dag ska du förstå det...

Du kommer att få budskap från en duva vid namn Menini om hur folket i Lancala lever och genom Meninis ögon kan du förflytta dig mellan berg och dalar. Genom henne känner du andras tankar och förstår deras avsikter. Låt Menini få vara dina ögon som följer händelserna.
Menini och JIJA kommer att vara dina följeslagare. Din förmåga till att skapa kommer att växa och du kommer allt närmare Lancalas öde för var dag.
Men låt dig inte luras av Marak, för hon kommer att försöka få dig tappa kontakten med det Vita berget. Låt dig inte luras längre bort än att du kan se toppen av berget minst en gång i månvarvet. För kan du inte göra det så kommer du att tappa din kraft för varje månvarv och förlora de godas kamp om planeten Loman.



2007-06-13












År 7650 E.Kr.Åk
Jaramald och folket

Jaramald hade tagit till sig de råd han fått av Jabona och kunskapen om Maraks mörka makter.

Menini, som var en ödmjukhetens duva, skulle vara med Jaramald under många år.
Duvan Menini hade en vit vacker vingdräkt med en svart fläck i nacken format till en halvcirkel. Enligt legenden hade herden skapat Menini att vaka över Månljussjön. Hon och Jaramald skulle tillsammans kämpa på om det fruktsamma och goda i Lancala. Ett starkt band skulle växa dem emellan.
Jaramald förstod att tiden hade mycket mer att lära honom men att all kunskap hade sin speciella dag fram till den oändliga visheten.

Jabona hade en gång sagt att små bäckar som rusar, bär inte lika mycket kunskap, tålamod och vishet som de större lugna åarna, men att alla en dag skall förenas med havet, där den sanna visheten vilar.
Så hade han blivit lärd och i den sanningen vilade Jaramalds tro.

Så gick tiden och folket hade lyssnat till Jaramald och nu var de inte längre nomader. De var nu istället bosatta Norr om berget där de börjat bruka jorden såsom JIJA hade visat Jaramald, och som Jaramald i sin tur visade folket.

Landskapet på berget var vackert med sluttningar där får gick och betade. Klimatet var fuktigt och det kom mycket regn, men bara om nätterna, på morgonen hade ofta molnen dragit förbi och solen värmde växter och djur. Varför det var så har en enkel förklaring. Skaparen av denna saga gillar inte då det regnar om dagarna, så därför lät han det endast regna om nätterna.

Solen och Con-Con värmde dagarna så klippor och stenar var ljumma långt in på kvällarna. I skymningsljuset fick de nyutslagna röda Looma blommorna en feberröd het färg som bar ett sådant sken att det såg ut som om de tycktes brinna. Folket i byn kallade den för eldblomman, och den gavs till kvinnan,varma eroskvällar (sommarkvällar) som tecken på kärlek.

Då någon gifte sig var det vanligt att de lät pryda sina dräkter med den vackra röda blomman.

Jaramald hade låtit folket döpa sin bostadsplats till Norrdani, vilket betyder den nordliga sluttningen.


Nordanier levde på fiske och jordbruk. De hade ännu inte så god kunskap i vilka växter som var ätbara, men den rovliknande rotfrukten, Gortil, utgjorde länge deras basföda. Den växte snabbt och hade en söt saftig smak.

Jaramald lät hålla samråd varje fullmåne, Mon-Mon, och ofta då jakten var lyckad så hade man fest i den lilla byn. Många Nordanier lät bygga små hyddor av Lapán och Lopán i stället för med den tunna djurhud man tidigare använde sig av. Djurhuden hade varit enklare att föra med sig då de levde på slätten. Men nu då de inte längre var tvungna till att flytta omkring, så byggde de istället hyddor av trä med tak av de kraftiga bladen från träden Lopán och Lapán.

Om man gick på bergets östra sida kunde man ana ett silverglittrande band i horisonten. Det var Midnattshav. En dag hade Jaramald klättrat upp på Norrbergets topp för att bättre kunna se det vackra silverbandet i öst. Ingen av Nordanierna hade varit i närheten av det stora vattnet.
Förfäder i tidigare människo cyklar hade varit sjöfarare och de hade haft byteshandel och de hade fraktat slavar och gods över de stora haven.
Men det skulle dröja många år innan Nordanier började använda sig av båtar.

Jaramald hade hört de gamla mästarnas fantastiska historier om havet - vindarna och havsodjuren. Men han ville inte riktigt tro på sina förfäders gamla historier. Han såg det som en saga på samma sätt som ni som läser detta gör i dag.

Nu stod Jaramald på toppen av Norrberget med vinden vinande kring hans kropp. Han försökte att ta reda på hur långt det var till havet. Han hade uppfunnit en liten mätsticka som han riktade mot horisonten och gjorde sedan en uppskattning av hur många dagsvandringar det låg. Då han klättrade ner från det klippiga berget och kom till gräset så lade han sig ner för att vila en stund. Den ljumma vinden och det doftande gröna gräsetsom han lade sig ner vid inbjöd honom till en djup sömn.







Drömmen

Jaramald färdades i tanken, bakåt i tiden. Slutligen kom drömmen och tog honom med till det året då folket kommit till Nordani för att bosätta sig.

Han såg sig själv med folket under jakten och under samråden och de kvällar vilka stammen var samlad för festligheter. Han såg kvinnorna som dansade i skenet av eldens lågor och han såg hur hans vänner äktade och älskade sina kvinnor. Men han själv var ännu inte tillsammans med någon.

Han hade fört många samtal med Jabona, men hon hade bara svarat att tålamod och ödmjukhet leder fram till den kvinna som lyckan kommer med.
Jabona förstod en kvinnas tankar såsom Jimbo förstod mannens.

Efter drömmen om Nordani såg Jaramald en dal med olivträd. Han kunde känna lukten från vårblommen och om han sträckte ut handen kunde han känna de lena bladen mellan sina fingrar. Det var en märklig känsla. Där såg han olivträdens frukt, de små svarta oliverna som han skulle skörda för sin uppgift.
Den vackra olivdalen var för Jaramald bekant trots att han aldrig satt sin fot där.
Någon kom gåendes efter kanten av en liten sluttning. Det var en kvinna, och hon tycktes gå och vänta in någon...

Jaramald vaknade med ett ryck. Con-Con stod redan i eros likt en febdrig kind hos en förälskad, och Lapánträdens löv drog sina sista suckar i den ljumma kvällsvinden.

Då han vaknade upptäckte han att han var på den plats som drömmen hade tagit honom till. JIJA flög omkring i olivträdens kronor, och lite längre bort i lunden gick en kvinna. Jaramald gick igenom lunden fram till henne. De sa ingenting till varandra för deras ögon talade sitt språk mellan dem. I ett av olivträden satt Duvan Menini som följde de två med sin blick, de två som skulle förenas och bli föräldrar till Rode och Heldo.
Den kvällen fick Jaramald - med hjälp av Menini - se folket i landet Lancala. Goroner och märkliga sjöfåglar, Filinier med båtar av vass- på väg in i södra Lancala. Fåraslättens fjärilsfolk och Marak Kamarkasia – häxan från Djävulsbergen.
Men framför allt fick Jaramald den kvällen reda på hur man vattnar ett träd så att det inte vissnar och dör.
Menini hade genom att visa Lancala för Jaramald blivit så trött att hon somnat i Jaramalds kupade hand. Försiktigt bäddades hon ner under trädet bland blad från den gamla oliven.

Rode och Heldo

Det hade blivit ljusare igen och dagarna blev åter längre.
Jaramald hade tagit Rode och Heldo till vårspelen.

2007-06-13

Gå fram i historien till då Rode och Heldo föds:
Det hade gått många år sedan Jaramald kom till Norrberget, Norrdani, och de två sönerna Rode och Heldo hade växt upp och funnit sina egna platser i Lancala. Rode i den Södra delen och hell då I den norra delen. Det var till en början mycket bra vänner men efter ett bråk om landsdelarna kring Vita berget så blev det osams och ingen av dem ville ge med sig av landsdelarna.

De får varsin del av Lancala. Helvas får den Norra och Rode får den Södra delen.

Börja presentera Marak och varför hon kommer till Djävulsbergen. Osams med Jaramald och senare med Helvas som tror att Beatrice är hans dotter.
Men det visar sig att Beatrice är en annans dotter som kommer ifrån fellinien. Och efter detta så kommer hela lansala att vändas upp och ner.

Jaramald och Mona
Beskriv hur Beatrice kommer in. Det borde bli en människa som föds I Romus led. Romus son är Rim. Rims farfar är då Rode. Så Rims farfars far är Jaramald. Så då Rim kommer till Jaramald från Vita Berget så är Rim ca 13 och Jaramald ca 150 år.
Marak är ca 160. Hon kom med folket från slättlandet men efter en konflikt med Jaramald så flyttade hon till Lanscorona där hon studerade magi och läkekonst.

2024-02-11


Marak ska studera magi och läkekonst