nu när mörkret fallit
och allhelgonadag passerat
tänker jag på
inte så få människor som har dött
bland dem jag har mött
på livets långa och vingliga väg

men de som hann göra intryck
har gjort skillnad i mitt liv
jag känner stor tacksamhet
inför de som kom mig verkligt nära
under dessa blåa dagar
och ännu blåare nätter

när jag dör
fortsätter mina inre varelser
leva med mig
som lever i dem
jag kommit att stå nära...

jag tänker på alla de kära
som numera är inre gäster
samtalspartners
och skyddsänglar
och jag inser att döden
inte har makt att agera skiljedomare!