På trappan till kyrkan

Kanske tänkte de som styrde och ställde på den lilla norrländska orten att de kunde hålla lite bättre ordning på oss ungdomar, om vi befann oss på samma ställe på kvällar och helger och inte drog runt och ställde till ”ofog”, som det kallades på den tiden. De arrangerade därför en ungdomsdans per månaden på medborgarhuset. Ungdomsverksamheten i köpingen stod för DJ, eller diskjockey, som det hette då och det var säkert en god tanke, men saker och ting blir tyvärr inte alltid som det var tänkt. Det rådde självklart förbud mot sprit och rökning inne i danslokalen, men inget av det där gällde ju utanför lokalen eller på väg dit och därifrån.

Sara och jag hade liftat från byn och var på väg till ”Medis” under stoj och stim. Föräldrarna hade gett oss busspengar men dem hade vi nyss köpt lösa cigaretter för, på ”kjorren” i närheten av skolan.

Dansa var bland det bästa vi visste, musik, tio i topp, Top of the pops, Radio Luxenburg, kvällstoppen, disco, musiken hade tagit över världen och den sparade till LP skivor, lyssnades på LP skivor och önskades LP skivor och lånades och byttes LP skivor. Det här var med andra ord under discoeran så ja, vi dansade tillsammans, själva eller med killarna. Det viktiga var inte med vem, utan att dansa. Ibland dansades det i en stor grupp. Det var verklig frigörande dans på det viset. Låtar som ”I can here music”, ” bad moon ricing” och ”Young Girl” var populära, men kvällens DJ var vågad och körde sånt som ”The soft parade” och ”Oh well” också.

Jag hade dansat en lång stund och var svettig och varm på hela kroppen när den kille jag för tillfället var lite småförälskad i, kom upp till mig på dansgolvet och viskade ” ska du med ut och dela på en cigg?” På den tiden växlade ju föremålen för förälskelsen rätt ofta, men själva känslan var beständig. Killar var intressanta och Kjelle hade så fin rumpa, snygga händer och vackra ögon, tyckte jag.

Jag nickade och viskade till Sara att jag skulle gå ut en sväng. Jag dansade vidare nedför de båda trapporna mot ingången och sjöng med i ”suger suger”.
Kjelle gick efter mig. Jag stannade precis utanför ingången och vinkade leende till honom, ”kom hit, kom hit”, vinkade jag. Det var höst, mörk, blåsigt och kallt. Skolan hade precis börjat för terminen, på sist läsåret, blodet flöt fritt och vilt i kroppen.

Det blåste rätt bra utomhus så när Kjelle kom ut, pekade han runt hörnet och tog mig under armen. Jag nickade och följde med. Där var det lä och vi fick eld på ciggen. Jag hade just tagit mina första bloss och lämnat tillbaka ciggen till Kjelle när Roger, Kent och Sune dök upp. De pratade och skrattade medan de ställde sig runt oss, frågade om de fick röka med och tittade på varann, när Kjelle nickade och lämnade tillbaka ciggen till mig. Jag tog emot den för att ta ett bloss och som på en given signal tog killarna plötsligt tag i mig allihop. De sög tag i mig i armar och ben, lyfte upp mig och bar helt enkelt iväg med mig. Jag sprattlade hjälplöst och skrek men gatan var tom och det enda som hördes vida omkring, genom ett öppet fönster i discolokalen, var Jim Morrisson i the Doors som ropade, mer än sjöng ”Come on and touch me”, i låten med samma namn.

Bara ett tiotal meter längre bort fanns köpingen kyrka. Killarna bar och släpade mig dit. Jag var ju liten och smal så det var nog inte särskilt tungt för dem, bara bökigt. När de skulle öppna grinden hade de lite bekymmer, för jag höll på att ta mig loss, jag vrålade, sprattlande och hjärtat rusade i mig men de lyckades få med mig ända till trappan framför porten, där de sedan fick ner mig på den stora stenen framför dubbeldörrarna.

Inget i mig var beredd på något sådant. Jag hade aldrig ens hört talas om något liknande. Skräcken rev och slet i mig, men gjorde mig också väldigt stark. Jag frös inte, stelnade inte, utan jag försvarade mig med näbbar och klor, som ett vilt djur. Instinkten tog över. Jag bet, slogs med huvudet, slängde min kropp fram och tillbaka och fick till sist loss ett ben som jag sparkade vilt med åt alla håll.

När Roger försökte hålla fast mitt huvud lyckades jag få ett bra bett runt hans tumme och bet nästan av det. Det kraschade och knastrade under mina tänder och jag fick blod i munnen. Alla ljud var förstärkta samtidigt som det susade i huvudet. Det var torrt i munnen, förutom blodet från Roger och hela kroppen vibrerade kraftigt.

Än idag kan jag höra ljudet av Rogers kött som brast och blödde i min mun. Surrealistiskt nog kunde jag fortfarande höra musiken från ungdomsdansen.

Till sist gav de upp, de lyckades inte ens få av mig jeansen så de släppte taget och började då agera som om jag inte fanns. De bara gick sin väg och lämnade mig där.

Jag kröp ihop i någon slags fosterställning, skakande i hela kroppen och stirrade efter dem. Livrädd att de skulle komma tillbaka. Vid grinden till kyrkogården stannade de och Sune tände en cigg, sedan gick de därifrån skrattande och pratande. Ja inte Roger, han höll sin tumme i munnen och hade nog rejält ont i den.

Jag låg kvar i mörkret, blåsten och kylan i något som kändes som en evighet, tårarna och snoret torkade jag av med mina iskalla händer. Ytterkläder och min axelremsväska var kvar på dansen. Jag visste jag skulle måsta gå tillbaka dit och hämta det och jag skämdes så. Livrädd för att någon skulle se på mig och vad jag utsatts för och håna mig. Bara ”billiga slampor blev utsatta för sånt”, det visste ju alla, jag skulle få skulden. Tills sist blev det outhärdligt och jag stapplade tillbaka, smög in, nedför trapporna till ”tjejtoa” in i ett bås och reglade låset.

Jag hade ingen uppfattning om hur länge jag satt inlåst där och grät, svor och vibrerade, men plötsligt hörde jag Saras röst – Inger, var är du? Hallå? Är du här? Okey, jag var ju tvungen att svara, hon hade min väska.
- Här, svarade jag blekt, kommer om en stund, har du ett tuggis?
- Jo, här, hon stack in ett Jucy fruit under dörren.
- Tack sa jag, ställde mig upp och spolade. Skalade av tuggummit och stoppade det i munnen, sött, mjukt och gott. Jag kände mig helt vimmelkantig och stel.
- Lånar din Vasline, var har du varit? Jag var ut en gång och hit ner förut och letade?
- Äsch inget särskilt, vi var bara om hörnet, det blåste, har du sett om Kjelle är därinne?
- Jodå, han och Roger sitter och trycker nere vid änden, Roger har visst gjort illa tummen, Kjelle visste inte var du var sa han, när jag frågade....

Det fanns ingen återvändo, bara att öppna dörren och gå ut. Sara hade just lagt på tjockt av min Klövervaseline på sina läppar, och började breda ut den.
-Äsch sa jag, han är lika dum i huvet som alla andra killar, jag har ont i huvudet och tror jag drar hem, ska du följa med? Jag ska bara fråga Roger en grej.
- Jag stannar nog ett tag, Lennart har span på mig.
- Jaha ja lycka till då, sa jag, får jag väskan. Sara bara drog min väska över huvudet och sträckte ut armen utåt bakåt, mot mig så jag kunde ta den.
Hon stod och speglade sig och tittade inte ens efter mig då jag gick, hon smackade med läpparna och jag visste precis vilken pose hon hade utan att titta. Det var skönt att hon var så upptagen med sitt egna söta ansikte, för jag var stel som en pinne, mascaran var sannolikt under ögonen istället för på fransarna och det syntes säkert att jag gråtit. Det gällde att hålla färgen, ingen skulle få se. Ingen skulle få veta. Ingen skulle förstå. Jag tog trapporna upp till danslokalen i en hög fart, rände rakt in i lokalen och hittade min jacka på en stol vid väggen. Slet snabbt tag i den och fortsatte i hög fart genom lokalen fram till Roger och Kjelle.

-Sådärja era skitar, om ni inget säger, säger jag inget, hoppas du får riktigt djävla ont, väste jag, blängde på Roger, vände på klacken och gick snabbt genom lokalen, ner för trapporna och ut på gatan. Slängde på mig jackan i farten, slängde väskan över axeln och småsprang gatan ner till stora vägen. Det var bara fyra kilometer hem så det skulle nog ordna sig.

Ord och annat:
LP= Long Play, Vinylskiva med musik på. Det var så det började.