Min spetälske bror, kom nyss ut från akuten, klädd i trasor utan skor, för all framtid förskjuten.

Så otroligt smal, men med ett hjärta som glöder, hans val är hans val, men jag ser att han blöder.

Kassen från Ica, den prasslar i vinden, mina tårar av svek, de bränner på kinden. Så tungt tycks han bära, på rester av ett liv, jag vill helst bara skrika, men är rädd han drar kniv.

Vem fan har du blivit, en gång var vi bästa vänner,
Nu vet jag inte längre, om du är någon jag känner.

Hur hjälper man den, som inget längre vill. Snälla jag ber dig, låt mig orka räcka till.

När dog dina drömmar, när försvann den du var, av den som hade allt, finns nu spillrorna kvar.