Vi badas i det statiskt mystiska varje kväll
Det är en fin horisont att någon gång dö inför
Men inte tillräckligt att leva för
När dagarna är så sprängfyllda
av hämningar och omständigheter
Då är både pastellhimlen
och den glödande horisonten
bara en smekning i farten
ett litet plåster på
själens blödande avkapning