Timida flickebarn
Med svag stämma sedan födsel
Stående i faderns för stora kängor
Omsluten av moderns skugga
Och skäms
På scen står hon nu och skäms
Dittvingad av ingen alls
Skrytsamt oimponerad ska hon nu imponera
Inte minst på lorten som doftar tobak och är stark
Ännu mer på alla vackra främlingar
För kanske sitter där en själsfrände av typen romantisk
Nu ska hon höras
Lika väl som stämman hörs bland cigarettröken utanför klubben
klockan 2 en fredagsnatt
Utkrupen ur det förskräckligt ensamma hemmet står hon nu ensam på scen
Och tjatar precis som alla andra om
jag jag jag jag
En stor stark, tack!
Beställer ett framtida jag i dryckesform
Förvandlas
Börjar bröla på bre' östgötska
Drar ett mycket roligt skämt som jag imorgon ska ängslas över
Och stoltserar med ett par magnifika tuttar
För att locka till mig kvällens karl
Som en jaktlysten lejonhona
Mumsar i mig antilopen
Och stampar sen hem igen
För att under gryningens sömn bli av med förvandlingen
Vaknar sedan upp
Illamående men också
Återigen
Timid och med svag stämma