efter en säsong
nu ej längre steril
visar han sina prestationer.
skal på lager av skal
fris på fris
från animatören
spetsigt perfekt ryggrad.
är de anteckningar?
gester för en dans?
glyfer av ett glömt alfabet?
otaliga antydningar
på ett tema
en urfärg spökar i hela designen.
skuggorna som apar efter formerna
av alla hans slag
med däremellan mörk konkavitet
innebär en annan gestaltning
än den förnimbara.
blinkande intervaller av ljuspennor
som multiplicerar dessa former
till en yta.
dessa färdiga fjädrar eller vimplar
kammlika längs dess stavar
döljer vad de är beroende av
som en ymnig genomskinlig surf
bland de grundläggande vågorna
alltså hans kropp
stel och ockult
vriden av stenar och år
tålmodig och besvärlig.
där under märks knappt
stavarna av massivt svart
hans akrobatiska armar
tittar igenom sekvenserna
i bitar av djupare mörk tystnad.
rötternas tätare språk
är lyhört och osynligt.