Luften vilar över mina läppar.
Över land och över hav.

Mellan ögon och skrivna ord,
och i varje andetag.

Den syns i tomheten
mellan alla grenar.

Under alla vingar
och mellan alla stenar.

Luften en del förpestar,
som en del tar för givet.

Det värdefulla vi inte ser,
men behövs för livet.

Finns där det är lätt
och där det är svårt.

Luften vi andas in,
som våra läppar kommer åt.