Det sägs att han kom på sin egna begravning.
Hade skurit ut en bit av nattens mörker och
slängde sig med den som en sjal.
Det var så mycket döden betydde för honom.

Efteråt gick han upp mot Orions bälte.
Förbi månskrovet.
Och intalade sig själv att livet bara var ett
slags vändkrets för själen och att Jorden
redan gått under.
Den var bara en långsam återspegling
av sin egna explosion.

Och han vidhöll att sådana långa promenader
och armhävningar fortfarande var bra
för honom.