I slutet av orden hovrar medvetandet
i sin fasliga avslutningsfas,
som en SCSI-avslutare
i 80- & 90-talens skussikedjor,
känsliga för reflektioner & speglingar
i oavslutade kablage / omständigheter;
oavslutade ordföljder i ett vittrat språkbruk;
påståenden haltande i dadaistiska cut-ups,
vimlande i terminerade oss-emellan-termer
i gamla urspårade decennier,
Runell och mig emellan
innan Colorado Digital Design
gick på den slutliga konkpumpen,
åratal efter Nya Närtidningens konkurs
när 1900-talets slutdecenniers
ekande ”kalas, kanon, toppen!” hojtades
i Kemis reklambyrås Macar
runt den katedralliknande lokalen
högst upp i Bryggeriet,
vars skrov annars hyste
t.ex. Johnny Thunqvists musikstudio Svängrummet
och Anne Friis rymliga konstnärsateljé,
där Anne och jag spelade in en legendarisk version
av gräddvargsdikten Ulan Batorkopiator på hösten 2014

I dagar av glans
tog vi som aldrig tillförne ner Akrobaten,
uttryckte dromspettspoesi i de första talsynteserna
och seriekopplade SCSI-enheter som pärlhalsband
och radband på tidiga Macar

Sedan länge sköljer nu samtiden,
som sig bör, och som samtider alltid gjort,
förbrukade texter och uttryck
- som avhänts sin relevans i afatisk amnesi -
ur sitt hår vid en göl bortåt Valvträsk,
som i en Bauermålning,
eller ner i rännstenar och dagvattenbrunnar
i små skitköpingar,
och den rest av 1900-talets glammande förbrukare
som fortfarande skrattar åt förgängelsen
grånar i privata slutfaser,
var och en i slutet av sin egen SCSI-kedja,
var för sig sin egen SCSI-avslutare
i Runells Tistadsedsvurna efterföljd;
mångt-och-myckets glimmer
flackande över existensens mene-mene-tekelhorisont