Vi vadar bland saker
i en avliden morbrors hem
Det finns så mycket att ta tag i
Så många tomma glasburkar

Vi eldar lite
slänger i säckar
sparar i uthuset
Värde hit och värde dit
Korparna där uppe i granarna
Flyger runt förstrött
Ser att det plötsligt händer saker i huset

Huset som länge stått orört
Saker som länge varit förpackade
Flyttas runt

Vi klampar in i ett liv som inte längre finns
Det vi berättar spelar roll kanske roll för oss själva
Men inte för korparna

Långt borta i Kanada sitter någon och skriver en artikel med morbrorns material. Han känner inte doften av elden på gårdsplanen.

På internet och på papper och i datorer finns kvarlämningar som säkert lever sitt eget liv. Jag tänker att alla frön som är sådda nog gror oavsett vad vi gör med glasburkarna. Hoppas att det är så.

En människa är ett lyckokast ut i det okända.
Någonting träffar man väl alltid.