Hur blodets djup sträckte sig ner mot
det gamla trägolvet när väggklockan slog.

Sedan raklång av hjärtattacken.
Där efter lodrätt av anden.
Och ut i snön utan att ge spår.

Hällebergens vilan i
ödlornas tideräkning.

Ekarnas krökta skuggor
under vråkens blickar.

Tystnaden när han försvann gav
ström till markens tid.
Som alstrade framtid mellan den
blygrå himlen och gärdenas dimmor.

Silverfåglarna kommer.
Guldoxarna råmar.
De är av en annan frid.

Mellan vildheten och det tämjda
uret sover brotten villkorslöst.

Sömnglödgad kommer solen.
Väggklockan slår igen.

Allt är som det ska.