Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

*(203)

 

 

 

 

man hade kunnat tro att jag var sinnessjuk, att jag hade gjort ett arrangemang bland sommaräpplen och astrakan, hon satt som förstenad i ljuset av ingenting, det breda leendet smort som vansinnigt fågelkvitter runt munnen, våra ögon möttes i tystnaden, hon föll inåt mot mig, och jag föll inåt mot henne, ute i kvällens glöd fanns den gamla bygden våt och grånad, dikten badade i sjukdomens ljus och hetta, vi som två ofruktbara lerkroppar i upplösning och befrielse, det fanns ingenting, ett fängelse av ljus dit vi vandrade om kvällarna,















Prosa av Androiden VIP
Läst 43 gånger
Publicerad 2024-11-12 12:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP