Lunkar fram över ett oändligt antal kullersten
Tre av dem ligger i min magsäck
Fönstershoppar män, och trasor i gatornas många skyltfönster
Skjuter fram höften och leder med hjärtat
Snälla säg mig
Vilken djävul ska jag rea ut min själ till för att våga få lågan tänd av någon som inte har vassa skärvor på botten av romansens svalkande vågor?
Någon vars glas har slipats ner till sammetslen sand
Som tar min hand
utan att klämma för hårt
eller släppa för tidigt
Som går i samma hastighet vid min sida
Och konverserar avbrottslöst över oändliga kullerstensgator
Som skjuter fram höften och leder med hjärtat, tveklöst
Som låter mig vara kvinna
Trots att mitt grepp stundvis är för fast
Vad kostar modet att älska någon som älskar mig
Trots att min hand stundvis faller för tidigt?