Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den svarta hunden och jag

Det krävs mörker för att skapa sin egen eld,
för att låta sig uppslukas av nattens gap
och ändå stå, ensam och hel, under stjärnornas hån.

Den svarta hunden ser mig,
ett evigt eko av mina steg.
Vår tyngd är densamma —
han vet att i avgrunden är vi bröder.

Han stirrar, tyst, från skuggan i mig själv
och i hans blick, en spegel av allt som saknar namn.
Inte fiende, inte vän,
men den som vet när hjärtat vänder.

Mellan oss en linje som aldrig bleknar,
sträckt genom städer som ruiner,
genom tystnaden där tankar krossas till stoft
och världen lyser med sitt hånleende, stumt.

Den svarta hunden och jag,
vi går med mörker under naglarna,
tassar som aldrig slutar röra sig genom dimman
i en stad av skuggor, spruckna fasader.

Så lär jag mig att bära tyngden —
att älska honom som älskar natten i mig,
att stirra in i gapet och kalla det hem,
med en eld som bränner.




Fri vers (Fri form) av Teodor Lemon VIP
Läst 31 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-11-14 12:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Teodor Lemon
Teodor Lemon VIP