urholkar en pumpa
det är som att minnas, med en sked
innanmätet slingrar sig runt handen
och gör den klibbig

tvättar, jag skrubbar två gånger
men den sträva parfymen stannar kvar –
molekyler från åkermarken
en ganska barnslig doft

skär den med skalpell –
en klumpig skönhetskirurgi,
och gråter stora kärnor
som om lidandet vore mitt

ställer ett värmeljus i hålet
men den glor bara ledset på mig
lågan fortsätter brinna där inte
som för att efterlikna liv