När solen badar sina sista strålar
Och dagen övergår till dunkel kväll
När himlen mörknar och med ljuset snålar
Man har då lätt att känna sig säll
Den glädje man tidigare kände på stranden
Förbytts mot en ömhet som om kvällen spirar
Då man med förnöjelse gömde tårna i sanden
Och man ännu en dag med gemenskap firar
För borta i horisonten nog en ny dag gryr
Som på nytt väcker solens gyllene skimmer
Och nattens tunga mörker flyr
Då är man åter igen där och gårdagen förnimmer