Vart för du mig, du sprudlande bäck
Vilka känslor döljs i ditt djup
Vi tas på en resa längs bäckfårans gräns
Med mysterier som framträder, mellan dammar så stilla och forsande stup

Vem vågar följa en barkbåts förtrollande resa
Man undrar vad, den längs färden kan visa
Guppande fram i saga så stilla, med endast fantasin som gräns
Njuter och ängslas om vartannat, men ändå för själen en lisa

Med hängande grenar som snuddar ditt hår
En känsla av lycka och välgång, man kanske kan förnimma
Uppslukas av en stämning som glädjer ditt inre
Som man vill behålla och vårda, må den aldrig försvinna

När bäcken förändras och allt byter skepnad
Där bäckfåran blir till vatten som likt oceaner, för oss långt bort från land
Man längtar tillbaka, men bäckens vatten strilar för starkt
Vad finns då som tröstar, och hjälper i olycklig stund, man kan alltid greppa en utsträckt hand