December 1969 i rivningshuset
nedanför Gamla Badhuset
på Prästgatan
(som senare räddades från rivningen,
flyttades över gatan, ner närmare ån, rustades
och blev fashionabelt)
i Mats lägenhet
som doftade långsamt och farofyllt lugn;
stortröjad moderlös ungkarl från Dalarna
och Leonard Cohens Master Song,
tonårsflickor från gymnasiet, blonda & nordiska;
blivande jurister och studierektorer,
medan Mats och jag upptäckte det farliga
mörkret
i oss själva i Leonard Cohen,
i de unga kvinnorna, så nära,
så ouppnåeliga

The Songs of Leonard Cohen
var en väldig värld
vi klev över tröskeln till,
och vi tyckte vi var ensamma gentlemän;
sa oss själva att vi var främlingar

Barmhärtighetens systrar serverade oss kaffe
på kaféerna,
tog emot på ångestklinikerna;
var gamla mammor med rynkiga händer
och oändliga omsorger i en återhållen tid,
så nära en omöjlighet man möjligtvis kan komma
i en era mellan horisonter av målat glas