Man föds med ett illvrål och blir direkt
bemött av en sjuk livsfilosofi och attityd.
Man växer upp och försöker att anpassa sig.
Ingen älskar en på riktigt.
Allting är ett förljuget mörker.
Farsan tar livet av sig och mamma
blir fast i en extrem psykisk sjukdom.
Äktenskap pliktskyldigast och ett normalt
livi ett radhusområdes falska idyll.
Pliktskyldigt uttråkande sexliv.
Pliktskyldigt ta hand om två odrägliga barn.
Vi låter oss pliktskyldigast domineras av TV:n.
När en psykiskt frisk person dyker upp i
rutan så blir man riktigt överraskad.
Vi har vårt liv på internet vilket får oss
att känna oss tomma och avdomnade,
vilket är skönt, att slippa det verkliga livet
som bara är en trist meningslös upprepning.
Pliktskyldigast otrohet.
Etta i Hallonbergen.
Spelskulder och allra pliktskyldigast
vara med i programmet Lyxfällan.
Vräkt, av poliser som härjar och förolämpar en.
Hemlös med alla tillhörigheter
i tre stycken IKEA-påsar.
Sova i skogen i dubbla sovsäckar
och pinka på sig med panikångest.
Psykosen och utmattningssyndromet
kom på en torsdag och allra
pliktskyldigast uppsökte man akutpsyk och
träffade en doktor som pliktskyldigast visade intresse och förståelse. Man måste skärpa till sig men man är fast i den bottenlösa avgrunden.
Skolbarnen som hånskrattar och kastar sten på en i en mardröm som det inte går att vakna upp ur och man sätter sig på ett Stadsmissionen och snackar allra pliktskyldigast med folk och äter frukost och man går till kyrkan för att möta Jesus och spelar frälst allra pliktskyldigast.
Man platsar inte ens i A-laget.
Man blir hotad till livet för att man är så jävla svag, ynklig och annorlunda, en jävla loser!
Åren som går i en rasande fart.
Djävulen som regisserar upp hela ens sätt
att tänka, känna, vara och bete sig.
Ens två barn som hatar en
och inte vill veta av en.
Man åldras och får allra pliktskyldigast
en liten lägenhet på äldreboendet Lyckodröm.
Hemtjänstpersonalen som superstressade
allra pliktskyldigast önskar en god morgon. Man snyggar till sig och försöker passa in.
Ensam är man som en eremitmussla.
Så somnar man då in i en hjärtinfarkt
i sömnen som man har längtat så efter.
Swish så ligger man på bårhuset
och så allra pliktskyldigast kremering.
Ingen kommer på ens begravning förutom
ens jävla barn och barnbarn som sitter och gapskrattar och kastar konfetti.
Prästen säger allra pliktskyldigast fina ord.
Vips så är man glömd och
och det förbannade livet är överstökat.
Ens aska strös i minneslunden och man är fri.
På de himmelska ängderna är det stora famnen med en kärlek som man aldrig har varit med om, och man är lycklig som ett barn.