På åttiotalet hade jag ingen mobil i fickan där uppslag till poesi kunde förevigas i telefonens anteckningar. Alltid ett block i fickan eller i väskan. Iklädd rosa spetsvantar och en svart hatt slog jag mig ibland ner vid ett cafébord i Kungsan. Strosade runt i Gamla stan. Lyssnade på gatumusikanter. Eller begrundade tillvaron sittandes i gräset på Djurgården. Ibland kånkade jag runt med den reseskrivmasin jag var så stolt över att ha införskaffat. Glömd var då den gamla gröna Haldan.

Minns en sammankomst med Tidskrift i poesi i Stockholm på åttiotalet. Då Halvdan Renling anslöt sig uppfattade jag, som då var en ung och osäker poet, en vördnad för den mannen. Han utstrålade pondus. Och aldrig har jag glömt hans namn.