Morgonen
är Apokalypsens harv
dragen över hornhinnan

Dagen
är ett täcke av tackjärn
upp till hakan
på jungfruliga sanningar
& stinkande sedvänjor

Djupast sett
hörs allting genom tolv väggar

Antalet grannar
är grader i helvetet

Kroppar
är appropriationer i kött och blod

Tre tjänstemän
med cigaretter & böner
rör sig i mörker & dagböcker
på jakt efter försoning

Tjugofyra rördrommar
sitter till doms
över sju mänskliga, alltförmänskliga
ynkligheter

Bränningar & biografer platsar
som ”andhämtningens hållplatser”

Det högst traktade
är ett cirkelbevis
i hungerns mitt,
dolt i en ångestpassage

Våra gravar är grodor i daggen,
blickstilla vid vägs ände

Heliga Birgitta & Swedenborg slamrar
- ovetande om varandra -
förbi Slussen i samma T-banevagn;
båda förstummade av psykofarmaka
och stinkande av otvätt,
druckna på vätteovettväta
medan Samtiden drar ett sista andetag
och sluter sig som en mussla
om traktat och heliga gissningar