Irma tyckte det var skönt att lägga bort
vardagsstassen, kontorsminen och
företagsloggan hon annars bar på.
Rytm och musik hade hon haft i kroppen
ända sen barnsben. Och så här efter
veckans dribblande med beställningslistor,
planläggning och försäljningssnack,
blev suget efter decembers utepuls stark.
Hon kände vibbarna från inneställen och
det senaste modet. Stegen styrdes först mot
allén och sen ut ur skuggan in mot de vida
fönstren och sin egen spegelbild. Hon som
bara skulle kolla nyheter och kasta en blick
hur håret låg, betraktade nu stumt ett okänt
anlete i skyltfönstret. Kylande il gled snabbt
nerför ryggraden.
I ett huj förflöt en hel knippe sekunder.
Undrans våg genom tanken på om bilden var
hon själv eller bara nån obskyr nyans som
inte upptäckts tidigare. Kanske bara en strävare
silhuett och ett hårdare drag kring läpparna.
Innan Irma hunnit fundera vidare var bilden
upplöst och hon sitt vanliga jag.
Pulsen från stadens begivenheter planade ut
det gåtfulla och hon hade återfått fattningen.
Även om hon nu lugnad fortsatte kvällen in
mot nattens vara, hade hon fått en ny aspekt
på tillvaron.