jag lämnade en klocka på bordet när jag gick

så besvärad av sekundvisarens hurtiga tickande

minuterna är lättare att förhålla sig till

för att inte tala om timmarnas långsamma del av livet

dagarna, endast en utandning

åren är en sann vän till mig

så bekvämt att vända blad vid ett klockslag

snart är vid det vägskälet, att i ens tankar vända ett eget blad

men vart är du?

ett nytt år, lika skrämmande som en ny dimension

tar nog ett rymdskepp till en planet som snurrar i min takt

finns vi överallt..

ibland känns det så

behöver det lilla utrymmet, att skärma av mig från de stora frågorna

ett sinne och expansion som en galax är inte så lätt att hitta rätt i