Det var som så

snön gnistrande som diamanter

jag ville inte gå

stegen blevo tungsinta som elefanter

tallarnas grenar var av snön cementerad

dränkande ekorrens hopp mellan grenar

forcerande försökte döden bli kommenterad

gäckande befläckande hoppet försenar

till den dag då livsglädjen kom tillbaka

med full kraft bejakande solens söta saft

det förlösande skratt ett leende ej att försaka

nu stegar vi ut från det gråa i en nobel taft

... för att andas en livsgnista.