Lågan i min lykta kastar sin ljusring på bordet.
I nattens mörker flämtar den i sin glasbur.
En låga så liten men ändå så stark.
Lyser den upp mina kupade händer.
Ensam på min bänk där jag sitter hukande mot vinden.
Och för en stund existerar bara mitt ljus.
Tills andra sökande gör mig sällskap vid min lykta.