[rapport från sorgen]
jag tänkte att jag skulle sjunga den låten
på din begravning
den som det blev
jag tänkte det när du levde
när jag väl gjorde det
var det inte alls som jag tänkt mig
besökte dig idag
din lägenhet alltså
tog vanliga vägen
du var inte där
det visste jag ju
läste mina brev till dig
satt på din plats i soffan
och läste dem
undrade om det var där du satt
när du läste dem första gången
eller satt du vid skrivbordet?
i hissen upp
tittade jag mig i spegeln
men jag såg inte 35-åringen
jag såg barnet
i finkappa och ljusare hår
med förväntan i blicken
en liten
som rättade till frisyren
och kände sig stor
som tyckte det var så spännande att åka hiss
och att få komma hem till dig
i lägenheten ville jag lägga mig i sängen
hämta kraft där
tänka att du var i köket
men sängen var uppbäddad
inte längre din
men utsikten var din
och köket
även om klockradion bara blinkade
inte längre visade tiden
även om kaffekokaren slutat användas
hur bevarar man minnet?
alla små spår av tid
vi haft tillsammans
det går inte att samla ihop
det bara är som det är
när jag låste dörren
kändes allt
ungefär som vanligt
hur skulle något så välbekant
kunna kännas annorlunda?
du som var så ombytlig och närvarande
nu ska du vara något avslutat
fast
fixerat
jag går inte med på det
jag ska försöka leva kvar i din rörlighet
försöka ta med mig
din hiss och din utsikt och ditt lugn
hem till mig