Vi står i en vind som vi känner av,
en sekund som inte kommer igen.

Fulla av känslor som ingen vill ta på,
mer än alla som vill förgöra den.

All respekt vi väljer att blunda för,
och mata de allra mörkaste gränder.

Om vi var gud, hade vi varit ett hav,
som sköljt över någons stränder.

Men vi är bara en stormig yvig vind,
som yrar omkring, i allt som va.

En regndroppe som möter en kind,
som faller för det som var för bra.

Vi ska kännas utan att kunna ses,
en evighet som blev för kort.

Vindar utan ord är det som ges,
i allting som vi ser blåser bort.

Vi står i en vind som vi känner av,
en sekund som inte kommer igen…