Det faller vita moln av snö
i värmen från människor i mitt
kök ikväll.
Drivor av kärlek leder väg
för tomten till vårt tjäll.

Kanske han tassar i vinklar och vrår
orolig att synas av öga,
men för det behöver han inte oroas
för vi människor är så tröga.

Kanske han gläds åt skratt och glam
pyssel och pepparkaksbak, och
Kanske han slappnar av en smula
från sitt eviga hustomtevak.

Och då kanhända han drömmer om hundens värmande kropp,
då människor somnat och jycken snarkar
och månen är full av hopp.

Ty ljuset återvänder snart
sunna med liv åter tänder
Snön gnistrar sitt vackraste
för hopp om att frid återvänder.

Natt går och sol syns smyga försiktigt
mot horisonten.
Tomten ler och trippar tillbaka
till sagornas gömslen och mönster.