Advent, säger de, är väntan
Men inte den väntan som är mjuk som en filt
eller doftar kanel och apelsin
utan en väntan som bär skor med klackar
och går snabbare för varje vecka

Första ljuset brinner
och det känns nästan romantiskt
som om tiden håller sin andedräkt
Men redan vid det andra
är det listor och kvitton överallt
paket som ska slås in
ett berg av plast och papper
som ingen ännu klättrat över

Vid tredje ljuset är väntan ingen väntan längre
utan en kapplöpning:
hinn med allt, baka ännu fler kakor
köp en present till morbror som inte ens skickar julkort
En påminnelse om att stillheten
är en raritet, en saga vi berättar barnen

Fjärde ljuset—
inte längre ett hopp
bara en signal om att slutet är nära
och slutet är en middag
ett bord som dignar av mat
men där luften är för tjock av
"hur har ni haft det?"
och något annat ingen vill säga högt

När det äntligen är över
är det en tystnad i huset
som nästan går att röra vid
som ett tomt rum med öppna fönster
Och tanken på nästa års väntan
är redan där, som en skugga
men det känns för tidigt att säga något

Så vi säger bara god jul
och låter granen stå kvar
tills barren täcker golvet som ett matt löfte
om att allt snart är glömt igen