Johannes som förgät

gick där med sin gilla gång

kvinnorna väntade vid korset 

sjungandes martyrernas sång

dagen blevo lång

bördan bar guds son längs sinnenas skur

blodet stelnade slingrande ned som grötig tång

tiden tickande inom evighetens ur

de rostiga spikarna drogs ur hans lekamen

en efter en

för att fastställas inom folkmassans snäva ramen

den som icke var ren

... skulle aldrig förlåtas.