När jag griper tag i mina minnen, mina tankar för att förklara allt för Dig, lyssna då. Ge mig tid att berätta vad som finns inuti. Och betänk tiden som passerat. Dagar. Månader. Och år. Så mycket tid. Hur mycket minns Du?

Men jag har förfrusit. Kylan spred sig i min kropp, tog min själ. När det var värme som bar oss framåt. Som fick oss att våga. Ända fram. Och inte längre förbli ensam.