I ungdomens hetaste livstid
brinna vi som värst,
och en del finna till sin glädje
att de vid ålderns högtid
fortfarande brinner,
om än inte lika vildfängt,
utan mera balanserat,
men ändå brinner,
om än på sparlåga,
som förlänger deras längtan
om evigheten och ungdomens
odödlighet,
i kretsloppets reinkarnerande
metamorfose.

-