förundras över hur de skakar sina kronor
har deras rötter grävt valven höga och djupa
under istiden
ekot når inte fram
finns skönare än då människan
inser ljuset i själens mitt går aldrig 
att förvanska
vänd ansiktet mot solen
samla dropparna i en korg
de ska leda dig, skydda dig
då du dem behöver