gungar ut från jorden
med ljusets hastighet
bort från min krympande sol

världarna susar förbi
och jag blir otålig
det går för sakta

mitt universum växer
som alla andra
jag förstår ingenting

min jord finns inte
jag är ensam kvar 
finns jag

gungar tillbaka
inget är sig likt
alltet har vridit sig

vilse i ett stolsben
ångrar jag tilltaget
bara jag finns

i ett annat universum
bland oändligt många
i multiversum