Kisande sol genom grenar,
känner den mjuka mossan
under skonrna
Lukten av barr och skog
lungorna fylls av ro

Bedövad av skogens skönhet
saktar jag in
Sätter mig ner på en stam för att
vila vid rotvältan
skogens gapande mun.

Stammar vita och grå
knotiga
med grönskimrande mossa
som vätter mot norr

Det börjar skymma
skuggor från träden
faller på marken

Stigen jag gick på syns ej mer
har jag gått vilse?
fortsätter länge, lyssnar intensivt.

Äntligen hörs svaga ljud från en väg
går ditåt.
Vägen dyker upp, nu jag vet var jag är någonstans