


VinterbönJag bad för första gången på riktigt. Kanske var det för att jag var ensam i mitt källarhål. Allt hade plötsligt blivit så skrämmande tomt – hela min kropp kändes som en stor nedsläckt sal. Kanske en kyrka. Jag bad först om ursäkt för min bön, sade att det var anspråksfullt av mig, att jag inte skulle tro att jag var någon, snarare tvärtom; jag berättade om alla mina brister, om mina synder – tiggde om förlåtelse och bad om att inte bli förlåten. Mot fönstret slog en gren: ett svar tänkte jag. Jag tänkte att jag också borde be kring tacksamhet, men berättade än en gång i stället om mina brister och synder – grenen slog allt våldsammare. Jag sade hur misslyckad jag var. Det var oerhört skönt. Jag sade det igen med eftertryck: Misslyckad, och Ful lade jag till – nu knarrade väggar, tak och golv. Jag var hård. Och sedd. Någonting såg mig för den jag var och det gjorde mig upphetsad. Ljud från alla håll dånade och knastrade rakt in i mig – det lät som orglar i min kropp. Ur mörka hål på huden pyste tonerna ut. Jag förstod att det var en ceremoni och började onanera. Upprepade bönen om igen: otillräcklig i allt, vanskapt i smuts, ett källardjur. Det växte till sång, den vackraste jag hört. Änglaröster som ekade i min kyrka. Sjöng med ljus i mitt mörker. Jag onanerade tills det sved. Ett mirakel. Utanför föll snön. Jag var inte ensam. Sedan tystnade vartenda litet ting igen.
Fri vers
(Fri form)
av
Beteckningar
![]() Läst 45 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2024-12-03 08:10 ![]()
|
![]() ![]() Beteckningar ![]() |