Sältan i den grillade tjocka ostskivan kombinerad med sötman från den lika tjocka vattenmelonskivan, båda liggande mellan två stora skrivor nybakat lantbröd som lagts i en smörgåsgrill.

Den sältan! Den smaken tillsammans med en iskall lokal öl.
Varje liten tugga var ren njutning!

Sanden mellan tårna och varm allt igenom, i hela kroppen, sittande i skuggan på den gyllengula, långgrunda stranden som kantade bukterna på båda sidorna om fiskehamnen i den lilla charmiga staden.

En sju dygns frist från vardagen och mörkert i hemlandet.
i minnet bara här och nu, bara jag och du.

Sittande mitt emot, min stora kärlek och pappan till mitt andra barn. Den man jag trodde skulle bli kvar i alla dar, som var mina svar, på allt som ännu inte var.

Den sältan, de dofterna, de smakerna, och den vilda längtan som fanns inom mig. Längtan att stanna kvar var du än var och hålla dig nära, du den mest kära.

Året var 1983 och min son sedan tidigare, var hos sin egen far. Vår dotten var i min bostad, som blivit vårt gemensamma hem, och hos henne, var min mor.

Den kärleken, det hoppet, den längtan och som jag sökte efter dig, dag efter dag, timme efter timme, minut efter minut.

Idag minns jag bara hur jag blev hånfullt utskrattad när jag sa;
-Den här osten, den är helt magisk. Undrar om den finns i Sverige, tänk om man skulle börja importera " och hur du tog ifrån mig allt.


LR/ 2001 - 2026.