Tider som nu
Dom säger att alla går igenom kriser
Tider av vemod
Tider av sorg.
Jag är inte ledsen
Jag är vilsen.
Jag är fast i ett torn
Men mitt hår är for kort för att släppa ner.
Åh du jävla tid av vemod
Vad vill du?
Varför äter du upp mig sakta
Tar mitt självförtroende bit för bit?
Jag är matt som en tavla på en vind
Bortglömd.
Mest av mig själv är jag bortglömd
Eller så är det bara åldrandet
Jag inte kan hantera.
Lika naivt som att tro att fattigdom inte är jobbigt.
När man sitter i värmen i sin soffa.
Jag saknar kyssarna på min kind
Saknar spegeln som mötte mig var morgon.
Sa till mig att jag var vacker
Gav min tragiska narcissistiska sida ett hopp.
Jag klagar mycket
Men vad annars ska jag ägna mig åt?
När livet ger mig stormar.
Allt jag vill är lugn.
Eller?
Är jag lika stormig som jag upplever min omgivning.
Förmodligen är det inte dom
Det är jag
Som behöver finna mitt inre lugn.