Häller ut kylan som äter och bränner
mina inre funktioner
Jag hatar handlingsförlamningen som
följer chocken
Hatar sorgen som bänder upp dörren
till mitt inre rum
Sköljer som vågor över den lilla tryggheten
Vem är det som vägrar mig livet?
Är det Gud eller är det du?
Eller jag själv kanske som väljer att tro
på fel signaler, på lögner och skit
Jag måste vara helt dum på något vis
Vem fan lärde mig hyfs och fason?
Det funkar ju inte nu för tiden..
Ha, man ska vara snäll, ödmjuk, förstående och ärlig
Mhmm??
Som vän ska jag tåla allting, trampas på, lekas med
Jag ska roa som en clown, finnas till för dig när du vill
Jag ska tro blint på dina ord, men också se dina fantasier
Fantasier som du har byggt upp kring mig
Du har för fan inte hört ett enda ord
inte lyssnat en enda gång
Nu får jag ta skiten ensam och ledsen
för att dina fantasier inte gick vägen
Du känner dig lurad för jag inte är som du tycker att jag ska vara
Att jag har varit ärlig
att jag är densamma som igår
Att jag älskar dig precis på det sätt jag sagt
Har ingen som helst betydelse för dig
Det räcker inte i din fantasi
Men skitsamma honey
jag vandrar ensammen som jag alltid gjort
Ett hack mer eller mindre i hjärtat so what
Jag är van att bära andras misslyckanden
Jag är som ett gammalt sjuketräd från förr
gör ett hål bara och peta in problemet så bär jag det åt dig!
Det gör inget att jag är en människa
av kött och blod
Att jag också kan känna smärta och sorg
Det gör inget
Peta på bara, bry dig inte om blodet som rinner
ut i sanden...det är ju bara mitt
Jag bjuder på det
Men den här gången lär du märka
av det, för jag blir aldrig mer densamma