det är en tråkig dag, det finns inte så mycket att göra, eller det finns nog en hel del att göra, om man är en aktiv person, jag tror inte att jag är så aktiv, jag gillar att slösurfa på sociala medier, det är lite roligt att se alla idioter som flockas på sociala medier, de flesta verkar ha drabbats av någon form av kollektiv lobotomi, särskilt på flashback (och poeter.se?), det är en gåta att det kan finnas så många dvärgar (bildligt) i allehanda färger som lever i samma psykos, och som gör volter och trix inför den häpna åskådarskaran, de är helt dumma i huvudet på flashback, 1.47% besitter någon form av intelligens,
och det är nog inte tillräckligt trots allt,
jag har suttit i fåtöljen i snart två timmar med laptoppen i knäet,
jag har teven på i bakgrunden men jag tittar inte på teven, det är oled och svärtan är djup, men jag tittar på datorn istället, jag har funderat på att steka ett ägg de senaste 47 minuterna, man jag tycker det är skönt att skita i att gå upp och steka ägget, ”avgrunden av ljus” av lars norén ligger på soffbordet, jag har läst den en hel del den senaste tiden, lars noréns poesi är rätt så depressiv och incestuös, men det är rätt så uppfriskande med depressiv lyrik, det hade varit mer depressivt att läsa om en lycklig poet som skrev lyckliga dikter,
man mår lite bättre när man inser att det finns andra som har mer ångest än vad man själv har, noréns poesi är som ett ljust mörker som fungerar som nått slags inverterat morfin, eller en slags generator i underjorden ur vilken författarens säd elektrifieras och lägger sig som en stjärnhimmel över bygden; man kan skriva sådan metaforer när man skriver om man vill, ibland blir metaforerna bra, ibland blir de mindre bra, om man är kreativ så kan man kombinera dem på oväntade sätt, tex en dvärg med ett juveransikte cyklar på en enhjulig cykel och jonglerar med våra skattefinansierade medel, ja man kan nog jonglera med det mesta, metaforiskt jonglera alltså,
poeter brukar vara duktiga på att jonglera med orden, som att jonglera med känslan av att skriva; tex som en imaginär dildo som är kopplad till elektriska trådar och som utsänder kraftiga stötar varenda gång man skriver dåligt, ja så kan det kännas att skriva dåligt,
jag borde gå ut i köket och steka ett ägg istället för att skriva,
men jag vet inte om jag orkar resa mig just nu, jag vill supa idag men det är onsdag och man borde inte supa på onsdagar, men varför ska man inte supa på onsdagar? om det är någon dag man borde supa på så är det på onsdagar i sverige i december när det schizofrena mörkret har lägrat sig som tjära över känslorna, jag ska supa och cykla på min enhjuling på parkeringsplatsen och jonglera med lysande dildos som är kopplade till elektroder och som ger mig stötar om jag jonglerar fel, också ska jag samtidigt i mitt huvud skriva en bra roman som blir älskad av alla tills jag får stötar av dildorna som jag jonglerar med och trillar ner på marken, och jag orkar inte resa mig så jag ligger kvar i kylan och tittar stumt upp mot himlen,