I gräset framför mina fötter låg en sten
En alldeles rund och slät sten var det.
Precis en sån som Hampus hade, i \"Den Vita Stenen\"
Jag satte mig på huk framför den och bara såg
hur den låg där. Den var inte vit utan just granitgrå och nästan
alldeles blankpolerad.

Undrar om någon haft den i sin ficka?
Kanske någons önskesten rentav.
Jag log en smula. Typiskt mig att genast
börja fundera ut en hel historia om en ynka sten.
Men den gör mig glad och lätt där den ligger.

Bara inte någon saknar den. Och går förtvivlad
och har förlorat sin mest betydelsefulla lyckoamulett.
Ler igen åt mig själv. Men tänk så här då!
Tänk om den är din! Veronica! Tänk om någon
lagt den där åt dig, för att just du skulle finna den.
Det kan ju vara din lyckoamulett.

Jag sätter mig på det mjuka gröna gräset.
Stråna kittlar mot den bara huden på mina ben.
Kjolen lättar lite i den milda vinden och det doftar
av blommor och jord.
Jag har ännu inte rört den vackra stenen.
Den känns nästan magisk där den ligger så mjukt ombäddad
av sommarens skönaste täcke.

Jag drar upp knäna under hakan
Lägger armarna över dem och ser på blänket i stenens yta.
Vågar inte och vill inte röra den, för då kanske den löses
upp och försvinner framför mina ögon.
Det vore synd för märkligt nog skänker stenen mig lugn
och sällskap. Skulle kännas tomt om den inte låg där i solskenet.

Jag tippar över och lägger mig på sidan, med näsan nästan mot
stenen. Det luktar svagt av metall från den och lite jord.
Försiktigt smeker jag ytan med mitt finger och stenen är kvar.
Den ligger där så vänligt och låter sig smekas.
Det är nog sant, den är där för min skull...en lyckosten.
Jag tar upp stenen, lägger mig på rygg och håller den
mot mitt bröst och önskar...

Jo, jag hade en önskan...


Av Munin Wolflady 2006