Pojken med hästansiktet
ett konstverk,
för att gömma sig från verkligheterna,
för att gömma sig från sig själv
och från alla andra.

En mask av hovar och nos,
en kropp som vill spricka av galopperande tankar.
Han står stilla,
i ett hörn där ljuset aldrig når.

Benen darrar under vikten
av en värld han inte bad om,
men bär ändå.

Alla ser honom,
men ingen ser förbi pälsen,
ögonen stora som universum
där ensamheten galopperar fritt.