kanske ett visst stresspåslag, en viss ångest
att det inte riktigt blev som man hade tänkt sig
kanske en gnutta självförakt i spegeln
på morgonen för att drömmarna inte slog in
men det finns
middagar, grå himlar
det lilla, anspråkslösa livet
en trivsam vrå i universum
som gör att man står ut med skiten
ja det är ett bitterljuvt spektakel
som att vara fjättrad vid ett öppet fält
med vackra solnedgångar
eller som att vakna i en gravkammare
som är full med grönska
det mesta suger
men det är också lite nice
på samma gång
att spela dragspel  i underjorden
och höra de unga kvinnorna
i Botticellis ”våren”
tassa fram
på den nakna gräsmattan
över våra huvuden