Fast jag är ett träd, som mognar
och blir lite större för varje år.

Som växer även här under jorden
för att få näring och stabilitet.

Och fast solen lyser, så är det
inte alla frukter som mognar.

En del är redan genomruttna
innan säsongen har satt fart.

Till en tid där stormarna kommer
allt oftare och oftare.

Av alla klimatförändringar som en
del är för tröga att kunna förstå.

Trots att det är så, så finns det ändå
någon där som hackar lite på mig.

Som skapar små, små hål,
men ändå väldigt varsamt.

Försiktigt försöker någon smaka
på mig och få i sig lite näring.

I ett vinterlandskap med sina näbbar
och klor, min vän Hacke Hackspett.