min vinter var högljudd
jag hörde den redan i oktober
och lukten av snö, snö, snö
varje flinga just där den skulle vara
spåren av mig i de vita
som alltid försvann av mer snö eller av våren
finns de kvar
isens visslade över sjön
när jag låg på skotern med huvudet på styret
bara jag och stjärnhimlen
kanske norrsken
allt var vitt, rent med en blå nyans av frihet
luften klar när jag andades in
ångan av mig gav jag tillbaka
en symbios
det var en vinter och ingenting utanför den
jag saknar